Äggdonationsbehandling innebär att mottagarparet tar emot obefruktade ägg från en anonym donator. Ägget befruktas med mannens spermier och återförs efter några dagar till kvinnan. Det är dock tillåtet att ta emot ägg från känd donator; en släkting, väninna eller annan närstående. Väntetiden till behandling kan kortas om mottagarparet kan bidra med ”egen” donator men i regel rekommenderas då korsdonation vilket innebär att kvinnan donerar till annat par och istället får mottagarparet snabbare tillgång till annan anonym donator.

Mottagarparets behandling

Innan behandling kan påbörjas utreder läkaren paret med syfte att klarlägga om vissa medicinska, psykologiska och sociala förutsättningar är uppfyllda. Behandling får utföras bara om det blivande barnet bedöms kunna växa upp under goda förhållanden. Kvinnan bör dessutom vara i den ålder att hon skulle kunna uppnå graviditet naturligt.

Vid befruktning sammanförs äggceller från donatorn med mannens färska spermier som lämnas samma dag som äggen doneras i laboratorium. Befruktningen sker med standard IVF eller ICSI-teknik. Embryoåterföring till den mottagande kvinnan sker sedan två till fem dagar efter befruktningen. I många fall kan embryon också frysas ned för att användas vid ett senare tillfälle vid behov.

Mottagarens behandling inleds ca tre veckor före embryoåterföring med hormontabletter och några dagar före återföring görs ett tillägg av hormonvagitorier. Den kombinationsbehandlingen fortsätter ett antal veckor efteråt.

Ca 40-50% av behandlingarna resulterar i graviditet.

Känslomässiga aspekter

Ofta har paret funderingar kring det faktum att ett barn som föds med hjälp av en donator inte har en genetisk koppling till båda föräldrarna. Genom att läsa om andra pars erfarenheter från donation, kan det vara lättare att fatta ett beslut. Studier visar att det är viktigt för barnet att tidigt få reda på sitt ursprung och att föräldrarna själva berättar det.